Eric’s egna berättelse när han hade Candida

Jag ska ta upp en till fallstudie och den här gången är det min egen. Det blir annorlunda och handlar om den 25-årige Eric Bakker. 1986 fyllde han 26 och det här är min personliga berättelse. Ni kanske vill höra hur jag verkligen utvecklade en brinnande passion för att hjälpa människor som er där ute med Candida.

Ni kanske vill höra min berättelse om den svampinfektion jag hade i 20-årsåldern. Jag bodde ensam i ett litet hus i Brisbane, Australien. Huset låg i en förort med många översvämningar. Hyran var låg och jag jobbade på en mjölfabrik. Jag hade bott ensam fem år, jobbade dagskift en vecka, eftermiddagsskift en vecka och sen nattskiftet veckan efter.

Jag kände mig alltmer stressad och trött och fick svår hosta en vinter. Det blev värre och jag tog antibiotika. Mitt hus var kallt och fuktigt och jag fick ösa ur vatten ur sovrummet när det regnat mycket. Hyran var som sagt låg. Väggarna var täckta med en tunn fuktig film av mögel. Jag åt inte så bra ibland, hade sockersug, åt snabbmat och mycket bröd. Antingen hade jag förstoppning eller diarré och gaser. Jag mådde gräsligt och hälsan gick snabbt utför. Huden började klia och jag fick svår fotsvamp och ljumsksvamp.

Som bakgrund till allt hade jag några år tidigare bytt ut 13 amalgamfyllningar på två veckor 1983. Jag märkte att hälsan blev sämre och tidigt 85 kände jag mig alltmer orolig. Jag fick hudutslag, fotsvamp och många symptom på Candida-infektion, som jag inte kände till då, och ett stort sockersug.

Jag hade problem med min flickvän som tyckte att jag var hypokondrisk eftersom jag mådde så dåligt att jag gick till en läkare. Doktorn gjorde inte mycket eftersom alla prover var normala, han ville skicka mig till en psykiatriker. Jag var inte galen, jag visste att något förstörde min hälsa. Jag visste inte vad förrän jag läste ”Yeast Connection” av Dr. William Crook och ”Missing Diagnosis” av Dr. Orion Truss. Efter det har jag läst över 50 böcker om Candida men den av Crook var rätt bra.

Min dåvarande flickvän tvivlade på mig och sa att jag inbillade mig. Hennes mamma instämde och tyckte att jag borde vakna upp, träffa en psykolog och äta antidepressiva. Jag avslutade förhållandet, flyttade ut och sålde av saker. En naturläkare kom och kollade på min loppis och frågade varför jag hade mörka ringar under ögonen. Jag berättade om min hälsa och hon sa åt mig att göra en håranalys för att kolla kvicksilvernivåerna eftersom hon trodde att amalgamfyllningarna var problemet. Hon sa att det kunde finnas samband mellan det och Candida.

Jag träffade henne och visade Dr. Crooks bok och det hon sa var banne mig rimligt. Jag påbörjade en behandling mot svampinfektion. Tyvärr fick jag inga råd för kvicksilveravgiftning och jag mådde rejält dåligt och fick en Herxheimer-reaktion. Jag kräktes och hade diarré flera veckor och det var en av dom lägsta punkterna i mitt liv. Ett tag tänkte jag ta livet av mig eftersom jag hade så dåligt stöd. Ingen lyssnade på mig, jag mådde fruktansvärt. Läkaren sa att jag var tokig, mamma att jag var galen och min flickvän lyssnade inte. Är det konstigt att folk hoppar från broar eller gör galna saker? Om ingen lyssnar alls, alla dörrar stängs, allt stöd är borta, vad är poängen med att leva? När man nått botten är det ofta vändpunkten och så var det för mig.

Det är inget jag önskar någon, hela min värld rasade samman. Jag hade ingen flickvän, hennes mamma och min egen trodde jag var tokig. Jag var arbetslös och mådde helt fruktansvärt, kunde det bli värre? Efter att ha läst och studerat i många timmar tog det över ett år att komma tillbaka. Då kom jag in på naturmedicin, började studera ordentligt och ville göra nåt med livet och hjälpa andra.

Min diet var strikt med ångkokta grönsaker, magra proteiner, ägg från frigående höns. Jag insåg att hälsan måste byggas inifrån ut och jag sa upp mig från jobbet. Jag gick inte till doktorn längre, den sista jag träffade var 1985. Avslappning blev en nyckelfaktor för mig eftersom jag var en orolig person med tvångsmässiga drag som jag kom över tack vare avslappning.

Från början till mitten på 80-talet såg inte sjukvården Candida som ett problem. Naturläkare såg det som ett litet problem och man fick reda ut det själv. Jag träffade min nuvarande partner då och hon var uppmuntrande och sa, ”Eric, du måste studera det här och hjälpa andra. För varje person som dig finns det 10 000 som aldrig hjälper sig själva”. Efter jag återfått hälsan och Candida inte återvänt har jag bara mått bättre för varje årtionde. Jag fyller 55 i år och mår helt suveränt. Jag mår helt fantastiskt tack vare avslappning, bra mat och naturmedicinens tankesätt. Frisk luft, rent vatten, öppen och ärlig kommunikation med människor och att undvika dåliga människor.

Det finns mycket man kan göra för sin egen hälsa, men jag vill att videon ska få er att inte tvivla på er själva. Om ni har Candida och ingen lyssnar, hudproblem och magproblem, gå till någon som lyssnar och ger goda råd. Det finns många experter på det här problemet där ute. Jag blev expert för att kunna hjälpa andra. Jag blev trött på att ingen lyssnade eller trodde på folk och många av mina patienter från många länder berättar liknande saker. Din historia kan vara likadan.

Snälla fyll i mitt formulär om du inte redan gjort det. Gå till CandidaCrusher.com, kolla in yeastinfection.org. Sajten finns till för er. Överväg min Canxida-serie med kosttillskott. Jag hade älskat Canxida när jag var i 20-årsåldern. Det hade verkligen hjälpt mig snabbare eftersom jag slösade tid på en massa människor och skräptillskott och mediciner utan att komma vidare.

Candida Crusher skrevs för folk som mig. Jag hoppas att ni inte slösar bort tiden och tvivlar på ert eget förnuft eller inte vill leva längre på grund av en svampinfektion. Boken skrevs för såna människor. Jag hoppas ni fått lite insikt i varför jag skrev Candida Crusher.

Tack för att ni tittade.